malmotjejen

det finns en person jag inte tror för fem ruttna öre på... skulle påstå att jag hatar honom så jävla mycke att de inte går att beskriva... oh de e gud. att låta en sån fin hund få gå igenom så mycke på så kort tid kan bara vara en beställning från honom...
kanske dax att ge dig på nån annan o låta hans livsglädje o hopp vara bevis nock att låta honom bli frisk...

för er som inte vet... de börja med att han inte höll på att vakna upp när de sövde honom på djursjukhuset för de hade överdoserat sömnmedel... efter de så trodde de att hans mjälte hade spruckit o öppna upp honom, de visa sig att de hade den inte... kom hem i ca 2 veckor sen var de dax igen... denna gången hade den spruckit så ny operation o få ut den sen visar de sig att han har anemi, kroppen kan inte producera nya röda blodkroppar själv... vilket innebär mycke cortison varje dag med mycke biverkningar... sen tar de nog två veckor så sväljer han en boll större än en tennisboll... så ny operation igen o den våga ingen svara på om han skulle överleva... men tuff som han är så gjorde han de o visst de har gått upp o ner men han blev sig själv mer o mer för varje dag o nu för ett ta sen var han sig slälv till 99,9 % o alla trodde på nåt bra... men varför få vara lyckliga de är väl onödigt????

så idag efter jag klippt mig så ringde jag kerstin för att höra om de var hemma o svaret jag fick var nä jag jobbar ingen kunde jobba för mig o jag vet inte om elvis lever där hemma, han är jättedålig...
snabbt hem o hämta extranyckel o fick med mig gina ut, pallar inte sånt själv o så fort jag såg honom så grät jag... där stod denna fina hund vinglandes, flåsandes o ville bara hälsa men krafterna sa lägg dig ner... vi fick ut honom o fick i honom vatten o mat sen bestämde vi oss för att åka till sjukhuset... min enda tanke var att detta är vår sista bilresa...

de togs prover o röntgen o syrmask sattes in o dropp... tog väl 10 min så vakna grabben upp o blev lite piggare... sen var de lång väntan o valet för kerstin var avlivning eller blodtransvasion... ängel som min älskade moster är så ger de honom en sista chans... detta är sista utvägen så nu ligger han på sjukhuset o väntar förhoppningsvis är de snart klart o jag får ett samtal att de har gått vägen... vill absolut inte ha ett negativt.

tro nu inte ni som läser att han lider för de gör han inte de är alla överens om även veterinärena han hade hade varit himlen då... saken är snarare den att han har så mycke livsglädje o han har inte gett upp hoppet så därför får han nu ännu en chans o visa vilken kämpe han är...

min fina vän som jag har haft så mycke kul med genom åren... min sanna sängkompis, varit med i stan på helgerna, gått milslånga promenader med, busat, stått på balkongen kl 12 på nyår o ylat ikapp med raketerna, min skyddsängel ute, ingen gick nära mig med honom i sällskap, alltid älskat mig som ingen annan o ja de lär aldrig finnas en till som honom de e en sak som en sann min bästa o finaste vän..

så håll alla tummar ni kan nu för honom...